Tummen upp

Jag skrev ju HÄR om när jag fick en 4mm stålflis in i handen och tänkte skriva lite mer om hur det gick till att få ut den.

Vid det första sjukhusbesöket bedyrade läkaren att flisen skulle komma att kapslas in i bindväv och stanna där den var, någon millimeter från benet i tummen ganska nära den nedre tumleden. Så jag skulle inte känna av några problem från flisen i framtiden. Lät ju bra!

Efter ungefär tre månader började det kännas obehagligt när jag använde handen till att greppa med. Testade med en stark magnet och såg då att skinnet reste sig och anade att det var flisen som var ute på vandring… Jag var till företagssköterskan och bad henne ta ut flisen men det ville hon inte eftersom hon menade att det skulle blöda kraftigt i det bulliga området vid tummens början om man skar i det.

Blev remitterad vidare och fick tid hos en läkare och var där halv 8 på morgonen. Han var ortoped och tyckte att det väl inte skulle vara så svårt att få ut en sådan liten flis, så han gav mig bedövning i armen och skar… Å som det började blöda! Han grävde och grävde men hittade ingen flis. Han höll på i ungefär en och en halv timme och började bli märkbart stressad och irriterad. Så avbröt han och sa att var nödvändigt för mig att gå upp till röntgen och be om att de tog två plåtar. En bild uppifrån och en från sidan. Han sydde ihop såret och så knatade jag iväg till röntgenavdelningen och satt där en bra stund innan jag fick komma in.  Jag fick mina bilder, tog med dem och återvände till ortopeden.

Okej, nu visste läkaren var flisen var lokaliserad! Men nu var han vis av erfarenhet och tänkte snöra av blodflödet i armen med hjälp av en blodtrycksmanchett. Alla ni som någon gång tagit blodtrycket vet hur det känns när blodflötet blir avsnörpt…
Så jag fick ännu mer bedövning, armen avsnörpt och så satte han igång och skar igen. Å grävde, å grävde, å petade å grävde. Men ingen flis fick han fatt!  Sköterskan som var med bad läkaren att han skulle avbryta men han gav sig inte. Jag fick pausa lite och blodtrycksmanchettens tryck släpptes, för att sedan snörpas åt igen för ett nytt försök med mera gräv och pet. Ingen flis. En ny paus och ytterligare en avsnörpning av blodflödet.

Nu hade dagen redan övergått till att bli eftermiddag och sköterskan krävde nu av läkaren att han skulle avbryta. Så han gjorde det och sydde ihop såret och ringde stressat till en kollega på kirurgen och sa att det ”kört ihop sig” och undrade om de kunde ta in en patient mellan två stora operationer.

Sköterskan följde mig till kirurgen och undrade om det var någon som jag ville ringa. Jag ringde hem till mamma och sa att jag nu var på väg till operation. Stackars mamma! Hon fattade inte vad som hänt och blev säkert mycket orolig!

På kirurgen så fick jag klä av mig, tvätta mig så stor jag var med Hibiskrub och ikläda mig en sådan där operationsskjorta utan bakdel och sådana där urfula operationsstrumpor… Sedan fick ja lägga mig i en sjukhussäng och vänta. Runt mig fanns människor som började vakna upp efter diverse större operationer. Det var jämmer, skrik och allmänt kaotiskt. Å där låg jag för att jag hade en flis i tummen! Kändes lite futtigt i jämförelse…

Jag rullades in i operationssalen och tyckte det var pinsamt att jag inte ens fick kliva från sängen till britsen, men ”de hade sina rutiner”. Sköterskan som hade koll på mina värden undrade när jag senast ätit. Det var i morse vid klockan sex svarade jag. Å nu var klockan lite över 17 på eftermiddagen. Då förstod hon varför mina värden var så låga och om detta drog ut på tiden så skulle hon sätta dropp på mig.

Näe! Inte det också tänkte jag uppgivet…
Så ännu en gång snörptes blodflödet i armen av med en blodtrycksmanchett, ny bedövning las men till sin hjälp för att lokalisera flisen hade kirurgen en tv-monitor. Detta tekniska underverk underlättade ingreppet en hel del!

Det tog 10 minuter för kirurgen att få ut flisen och ingen var gladare än jag!
Jag blev körd till uppvaket och bjöds där på de godaste mackor och juice som jag någonsin ätit i hela mitt liv! Då var klockan kvart i 6 på kvällen…

Så kan det gå!

Ha en fortsatt bra dag! Fridens liljor